Fakta om fattigdom

Vad är fattigdom?

Extrem fattigdom definieras av Världsbanken som att han mindre än 1,90 US dollar (ca 14 kr) om dagen att leva på. Med mindre än så är det helt enkelt svårt att överleva. Det som är glädjande är att andelen människor som lever i extrem fattigdom har minskat och fortfarande minskar. Sedan 1990 har 1,1 miljarder människor tagit sig ur den extrema fattigdomen sedan 1990. Det är en minskning med 70 %! Men fortfarande kämpar omkring 10 % av jordens befolkning, ca 736 miljoner människor med just extrem fattigdom.

Samtidigt är fattigdom är komplext och handlar om mycket mer än bara pengar och inkomster. Svenska biståndsorganet SIDA skriver bland annat att "vara fattig innebär, förutom brist på materiella resurser, att sakna makt och inflytande över sitt eget liv." Fattigdom som definieras utifrån brist på frihet, inflytande, hälsa, utbildning och säkerhet brukar kallas för multidimensionell fattigdom. Idag lever 1,3 miljarder människor i multidimensionell fattigdom och av dessa är hälften under 18 år.

Vad orsakar fattigdom?

Orsakerna till fattigdom är minst lika komplexa som de olika aspekterna och konsekvenserna av fattigdom. Man behöver titta på den kontext, de omständigheter, som människor lever i för att förstå. Ser vi på de fattigaste länderna går det ändå att identifiera några gemensamma nämnare, exempelvis hög arbetslöshet och låga löner, korruption, dåligt utbyggda nät för transport och kommunikation samt låga skatteintäkter som omöjliggör en trygg välfärd. I länder som härjas av krig och konflikter eller där det råder diktatur eller annat förstryck kränks människors rättigheter och man lever ofta i rädsla. I sådana länder kan samhällssystemet, med såväl välfärd som skolväsende, fungera dåligt eller helt kollapsa. Eller så förvägras du helt enkelt tillgång till det. Många länder i utsatta delar av världen redan i dag lever med konsekvenser av klimatförändringarna, såsom översvämningar, värre torkor, orkaner eller förlust av biologisk mångfald gör förutsättningarna att ta sig ur fattigdomen än svårare. Slutligen finns även historiska förklaringar. De flesta låginkomstländer har tidigare varit kolonier och de tidigare kolonialmakterna utvecklade lönsamma industrier genom utnyttjande av råvaror från de koloniserade länderna, som oundvikligen halkade efter i utvecklingen.

Fattigdom är sedan i sig själv en ond cirkel som är svår att bryta. T ex kommer barn som växer upp under fattiga förhållanden ofta att hämmas i sin utveckling på grund av näringsbrist, utbildningsbrist, hälsoproblem m.m. vilket skapar men för livet och gör det svårt att få arbeten med som ger tillräckliga inkomster som vuxen. Vilket naturligtvis skapar samma problem för nästa generation osv.

Var är fattigdomen som värst?

Geografiskt är Afrika söder om Sahara är det område där högst andel människor är fattiga. Sydasien har störst antal fattiga människor.

Därtill är en viktig aspekt av att klyftorna inom länder ofta ökar. Även om fattigdomen minskar i de allra flesta länderna så är det ofta grupper som halkar efter. Exempelvis brukar landsbygden vara betydligt fattigare än städerna. I och städerna kan det skilja enormt mellan stadskärna och förort slumområden. Drygt 70 procent av de människor som lever i stor fattigdom bor idag inte i världens fattigaste länder utan i folkrika medelinkomstländer som Indien, Indonesien och Kina.

Hur hjälper man människor ur fattigdom?

Ska vi ge en fattig människa fisk eller ska vi lära dem att fiska? Det här är ju vad vi kallar en ”retorisk
fråga” men den ringar in en fundamental princip när det gäller att lyfta människor som lever i fattigdom. Bortsett från invändningen att det ibland absolut är berättigat att ge fisk – de måste
ju överleva tills de lärt sig att fiska – så är ju svaret på frågan uppenbar: Självklart måste målet vara att
de ska kunna fiska, dvs. försörja sig på egen hand. Med andra ord fungerar det inte att "lyfta en människa ur fattigdom", vi måste ge dem förmågan att lyfta sig själva. Hjälp till självhjälp, kallas det ibland. Av det skälet arbetar vi i EFK alltid tillsammans med lokala partners, eftersom det är de som förstår sitt sammanhang bäst. Som nämnt ovan så är utmaningarna olika på olika håll i världen och därför arbetar vi på många olika sätt. Några av de viktigaste faktorerna är:

Skolgång

Skolgång är A och O. Om vi skulle tvingas välja enda sätt att arbeta skulle det vara att ge barn möjlighet till ordentlig skolgång. Utan skolgång blir nästan alla andra insatser omöjliga eller mindre effektiva. Kan du inte läsa, skriva eller räkna finns det inte många yrken du kommer att kunna få. Här handlar insatserna om alltifrån att ge föräldrarna ekonomiska möjligheter att skicka sina barn till skolan till att hjälpa dem att förstå att det är viktigt för deras barn, även om de själva inte fick chansen eller fått lära sig att unga flickor bör giftas bort osv.

Yrkesträning och hjälp att skapa sin egen försörjning

I låginkomstländer finns sällan något välfärdssystem som tryggar försörjningen för den som är arbetslös. Att bli arbetslös, eller att förlora den förälder som står för försörjningen, kan därför ofta innebära en katastrof som tvingar en person till tiggeri eller att sälja sin kropp. Men även för den som är låg- eller outbildad finns det hopp: yrkesutbildning. Genom att lära sig ett konkret och efterfrågat yrke, t ex sömmerska, snickare, hårfrisör eller rörmokare, kan man helt plötsligt bli betydligt mer anställningsbar. Får man dessutom ett litet lån för att köpa in en symaskin eller verktyg så kan man dessutom starta eget. På så sätt kan man vända en nedåtgående spiral till en uppåtgående.

Hjälp att hantera klimat- och miljöförändringar

På landsbygden, där 70 % av världens fattiga lever, är man fortfarande beroende av jordbruk och väder och vind. När torkorna blir längre eller översvämningarna värre så slår det undan de redan bräckliga livsvillkoren för dem som bor där. Genom att utbilda människor i att hantera de nya situationer som de tvingas leva i, eller ännu hellre samla människor som får definiera sina problem och tillsammans med dem komma fram till lösningar, kan de fortsätta att försörja sig. Ibland kanske till och med bättre än innan. Det kan också handla om hjälp att borra brunnar, bygga hus på pålar eller byta höns mot ankor (som ju klarar översvämningar).

För att läsa mer om hur vi bekämpar fattigdom, besök EFKs sida om hållbar försörjning.

Källor i urval:

SIDA: Det här är svenskt bistånd - om fattigdomlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

UNICEF: Viktigt att bryta barns fattigdomlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Ta gärna kontakt med oss inom EFK!

Kontakta mig om du har frågor om julkampanjen!

Hans Lindstrand
Insamlingsstrateg

070-524 38 75

hans.lindstrand@efk.se