Möt Magnus Alphonce och Markus Sand

Möt Magnus Alphonce och Markus Sand som föreslås som biträdande missionsdirektorer.

Kort om dem

Magnus Alphonce har varit utsänd som missionär av EFK i drygt 20 år och har därefter jobbat tio år i organisationen, med pionjära frågor inom både Sverigeprogrammet och Internationella programmet. Sedan 1,5 år tillbaka är han direktor för missionsorganisationen Ljus i Öster. Magnus är gift med Maria, har två söner och bor i Linköping. Magnus är medlem i Ryttargårdskyrkan i Linköping.

Markus Sand har vuxit upp som missionärsbarn och har alltid haft Guds rike, församling och mission varmt om hjärtat. Han har funnits i tjänst i församling och i EFKs organisation sedan 1997. Han har varit pastor i Rinkeby internationella församling och ungdomspastor i Korskyrkan Uppsala, men leder sedan många år Sverigeprogrammet i EFK. Rollen som programledare har han haft i snart sju år. Markus är medlem i Immanuelskyrkan Örebro.

Så säger styrelsens ordförande Erik Bryskhe och vice ordförande Erik Alnemo om Magnus Alphonce och Markus Sand:

- Magnus Alphonce har en stark missionell drivkraft. Han har jobbat utomlands i långa perioder och kommer att vara riktad mer mot det internationella arbetet. Magnus och hans fru Maria har ju också gjort det här som vi längtar efter. De var med och formade en rörelse av missionella församlingar i Mongoliet.

- Markus Sand har pastorserfarenhet och en mycket god kännedom om församlingarna och ledarna i rörelsen. Han är duktig på att fånga den där idén som ligger ett snäpp framåt och kan entusiasmera kring det. Markus kommer att stå kvar i ledarskapet i Sverigeprogrammet som en del av hans roll som biträdande missionsdirektor.

Varför har ni valt att stå till förfogande för rollen som biträdande missionsdirektorer?

Magnus Alphonce: Jag märker att jag har fått ett brett förtroende och så tror jag att jag utifrån mitt liv och min erfarenhet har unika bidrag in i den här rörelsen som jag älskar. Sedan har det för mig varit en ganska berg- och dalbaneliknande process, i och med att jag redan står i en tjänst i ett sammanhang som jag trivs oerhört bra i. Men i processen och framför allt i bön och samtal så har jag känt att det är rätt och viktigt för mig att stå till förfogande för att gå in i den här tjänsten med erfarenhet av interkulturell mission men också av tio år i EFKs organisation. Jag tror att jag har en del att tjäna rörelsen med.

Markus Sand: I min första Bibel, den fick jag när vi bodde i Afrika, var den första versen jag strök under från Jesaja 6:8 ”Här är jag, sänd mig”. Och det har väl funnits med egentligen på ett sätt hela livet, att jag har stått till förfogande och dörrar har öppnats och förtroende har getts, och jag har fått växa med det. Det är också en anledning till att jag nu säger att jag är villig att ta ett kliv fram och ännu mer finnas med i ledning i EFK. Det känns som en förmån att få fortsätta stå till förfogande och att få ta emot det förtroende som ges i en sån här fråga. Jag har ju levt med frågan en tid och fått en del som har uppmuntrat, sett och bekräftat saker. Jag vet ju ganska väl vad det är eftersom jag har jobbat nära nuvarande missionsdirektorer. Det känns både spännande och roligt att få vara med och utveckla och samtidigt vet jag också att det är ett stort ansvar och ett hårt jobb. Så det har varit ett samtal med mig, min fru och med Gud.

De senaste åren har det pågått flera större samtal i rörelsen, där det visat sig att det finns en stor spännvidd. Vad tror ni är viktiga frågor för EFK de kommande fyra åren?

Markus Sand: En fråga som jag har fått hantera och jobba mycket med de senaste åren är ju demokrativillkoren. Så är det när man står i ledarskap, att en del frågor kommer till en och man behöver hantera dem. Men det finns andra frågor som mer får mitt hjärta att slå. Jag skulle vilja nämna bara ”Lyft blicken” som är ett tema för Medarbetarkonferensen och Torpkonferensen det här läsåret. Det var verkligen ett slags tilltal jag kände, något som Gud la på mitt hjärta för drygt ett år sedan. Att inte bara tänka beredskap för kris, som är något som jag också varit med och jobbat med utifrån läget i Sverige och i världen, utan att börja tänka beredskap för växt. Vi har sett att fler börjat komma till kyrkan, det finns ett ökat sökande bland unga, ökad bibelläsning mm. Här måste vi som församlingar skapa beredskap för växt, lyfta blicken och se att det finns fält som är mogna för skörd.

Sen ligger frågor om barn och unga och att församlingen ska fortsätta få finnas ute i samhället och tjäna. Det är något vi jobbar mycket med i Sverigeprogrammet och som ligger mig varmt om hjärtat.

Magnus Alphonce: Jag tänker att det såklart finns aspekter av de frågor som vi diskuterat i rörelsen som är fortsatt viktiga. Men framför allt behöver vi fråga oss: hur blir vi en missionell rörelse med pionjärt fokus? Hur hjälper vi nästa generation att se Jesus och sändas av honom? Vad är de goda nyheterna i Sverige och i världen idag, 2026? Och hur förkunnar vi evangeliet idag så att det verkligen landar i människor och så att många, många fler får komma till tro på Jesus och samhällen förvandlas? Det tycker jag är väldigt viktiga frågor.

Jag drömmer också om att vi ska kunna kroka arm med fler organisationer och sammanhang i Sverige i syfte att sända fler och att vi tillsammans med internationella partnerkyrkor ska bli mer pionjära. Det låter kanske lite klyschigt att säga men jag tror att vi behöver sända fler människor ut i tvärkulturell pionjärmission, och jag tror att vi kanske ska göra det på andra sätt samtidigt som vi också blir bättre på att ta emot människor som Gud sänder hit.

Vad är er längtan för EFK framöver?

Magnus Alphonce: I Linköping där jag bor går jag ofta förbi ett fält som heter Stångebrofältet. Där finns ett monument och på det står det ”Här utkämpades ett krig och här försvarades och räddades den rena evangeliska tron”. Det är från 1598. Och jag tänker att istället för att slåss för och försvara den rena evangeliska tron på slagfältet eller i Facebooks kommentarsfält, måste det vara viktigare att sprida den på missionsfältet. Det finns så många människor i Sverige och i världen som aldrig har kommit i kontakt med evangeliet. Jag tror att Jesus har sänt oss för att, inte bara i ord utan också i handling och i Andens kraft, visa vem han är. Det längtar jag efter.

Markus Sand: Jag längtar efter att vi ska få gå i den riktningen som Gud leder och att vi ska få vara en del av det Gud gör ännu mer. Jag längtar efter att vi ska få se fler församlingar som växer, nya församlingar startas, att vi ska få se en stark ungdomsrörelse på något sätt. Jag vet inte hur allt det här ska se ut, men det här är saker jag längtar efter. Att vi ska få se många EFK-församlingar som verkligen gör avtryck och skillnad i samhället, pastorer och ledare i våra församlingar som känner frimodighet och att Gud ger en öppning här som vi får gå in i.

1 januari 2027 firar EFK 30 år, men vi bär samtidigt på en över 130-årig historia. Vad tror ni att vi som rörelse behöver nu?

Magnus Alphonce: Jag tror att det är ganska naturligt i en organisation att man efter några decennier institutionaliseras. Det är normalt. Jag tänker att vi som rörelse behöver förnyas. Utmaningen är att inte bli sentimentala och se tillbaka och tänka att det var bättre förr, utan att se framåt. Vi har mycket att lära av vår historia, mycket att inspireras av. Men framför allt behöver vi bli mer lättrörliga, mer flexibla, mer pionjära.

Markus Sand: Jag har ju jobbat en hel del med församlingar och då ser vi ibland en livskurva, en normalfördelningskurva och tittar vi på statistiken så ser vi att EFK följer den. Det har varit en god tillväxt, församlingar har kommit till och människor har döpts, och de här siffrorna har ökat. De peakade någonstans 2016, tror jag att det var. Och sen har det varit lite utför. När det gäller församlingsutveckling så pratar man ofta om att en avgörande faktor för att man ska vända det här, är att hitta den tändande gnistan. Vi kan tänka, vad var det som var den tändande gnistan i våra modersamfund eller när EFK bildades? Där tror jag att det finns en del att inte bli nostalgisk över men ändå tänka tillbaka och se vad Gud talar till oss om idag. En del finns i de här nyckelorden vi har: evangelikal, missionell, karismatisk och baptistisk. Att på nytt grotta i det här och se vad det innebär för oss idag.

Vad kan du bidra med som EFK och våra församlingar behöver?

Magnus Alphonce: Maria och jag var med och startade en dynamisk rörelse av missionella församlingar i Mongoliet på 90-talet. Det började med 14 tonårstjejer och idag är det flera tusen som fortsätter att betjäna samhället. Sen har vi ju varit utsända i Mellanöstern, där vi efter tio år hade döpt exakt en person. Jag tror att de här två erfarenheterna, som ju är väldigt olika, och vad de gjorde med oss är något som kan bli ett bra bidrag till både rörelsen och organisationen.

Markus Sand: Det är en jätteförmån att få leda Sverigeprogrammet. Det är en otroligt god skola, där jag lärt mig jättemycket om ledarskap, barn- och ungdomsfrågor, pionjära frågor, församlingsutveckling, kris- och konflikthantering. I det här tror jag att det finns jättemycket som jag har med mig och som faktiskt kan komma till nytta. Sen har jag också fått en väldigt bra inblick i det vi ibland kallar EFK-familjen, det vill säga våra folkhögskolor, vi driver en familjehemsorganisation och Ge för livet second hand. Jag kan rörelsen och känner väldigt många av våra pastorer och en hel del av ordföranden i församlingarna. Jag har också ett gott nätverk i Sverige och allt det där vill jag gärna kunna få vara med och bidra med.

Sen du fick frågan, hur har samtalet med Gud varit?

Magnus Alphonce: Ska jag vara riktigt ärlig så var det nog till en början ”vad håller du på med?”. Men samtalet med Gud har präglats av frid, av glädje och fortsatt bön om hjälp.

Markus Sand: När jag har bett och pratat med Herren så har det funnits en tillförsikt, ett lugn och en glädje inför det. Men jag har också ställt frågor om vad det här innebär, hur det kommer att påverka mig och familjen, om jag har det som krävs. Och det är ju viktigt att känna att både Herren själv bekräftar men också, om det blir så, att EFK bekräftar det här. Jag ser verkligen fram emot att jobba nära er i församlingarna där ni står i ert ledarskap. Mitt uppdrag är att vara ett stöd och kunna backa upp och det vill jag fortsätta att göra.