ˮJag var missionär innan jag blev kristenˮ

Hur kan en församling vara en fredsskapande gemenskap? Hur kan vi som individer spegla Guds frid och kärlek för världen? När Hanif Noori flydde från oroligheter mötte han trygghet och kärlek i kyrkan. Han tror att vi som kristna kan spela en viktig roll i att skapa fred.

Det är en glad och sprudlande Hanif jag möter, en solig torsdag i början av maj. Han lever en ganska vanlig vardag fylld av jobb, ett stort fotbollsintresse och ett starkt engagemang i Församlingen Mötesplatsen, Örebro. Bakom det till synes vanliga livet finns dock en berättelse väl värd att berätta. Låt oss backa bandet lite.

Hanif växte upp med en muslimsk tro i ett konfliktdrabbat och oroligt Afghanistan. I samband med förlusten av en familjemedlem tvingades han hitta ett jobb, samtidigt som han gick i skolan. I en inte så enkel tillvaro blev lösningen ett jobb en klasskompis ordnade fram.

Informationen var knapphändig, och arbetet visade sig vara ytterst farligt. I ett land känt för allvarlig förföljelse av kristna, började Hanif nämligen arbeta med en kristen evangelisationskampanj. I skydd av nattens mörker delades flygblad om kristen tro ut på stadens gator och torg.

– Jag visste inte vad det stod på flygbladen jag spred, bara att det handlade om kristendom och att absolut ingen fick komma på mig. Jag gjorde det för pengarna.

Arbetet fick dock ett abrupt slut när han blev påkommen i sitt arbete. Han fängslades under dödshot och tvingades efter en fritagningsaktion initierad av en släkting till akut flykt från landet.

Kärleken väckte nyfikenhet

Flykten tog honom till Sverige, ett land han aldrig tidigare hört talas om. Placerad på ett flyktingboende i en liten ort, mitt i vintern, fanns ingenting att göra. Tristessen var stor. På julafton berättade en kille på boendet att det skulle vara ett disco i den lokala kyrkan och frågade om han ville följa med dit. Hanif skrattar åt situationen och den språkförbistring som verkar uppstått.

– När han sa att det skulle vara disco såg jag något annat framför mig än det jag möttes av, säger han.

Nej, något disco var det inte i kyrkan, däremot en livlig lovsångskväll med en stor kör, glädje och jubel. Han beskriver upplevelsen som förvirrande. Än mer förvirring uppstod när man i gudstjänsten började be för muslimer runtom i världen. Att man bad för människor från andra religioner, olika en själv, berättar han väckte något i honom.

– Det är en kärlekshandling att be för människor som inte är som du, vilket gjorde mig nyfiken.

Det ena ledde till det andra. Genom bibelskolestudier blev han frälst och valde att döpa sig. Han berättar hur han blev helad från depression och ångest, och att det hat han tidigare känt gentemot de människor som fick honom att tvingas ut på flykt helt försvann. Han slöt med andra ord en sorts fred.
Jag poängterar det paradoxala i att han tvingades fly på grund av den kristna tron, för att till följd av flykten senare komma till tro på Jesus. Han skrattar och säger:

– Ja, jag brukar säga att jag var en missionär innan jag blev kristen.

Berätta om hoppet

Jag frågar honom om vad han associerar till ordet fred.

– I dagens samhälle är det bara kaos och krig. Man ser att religion är en jättestor del i konflikterna och att makthavare använder det som ett maktmedel, vilket oroar mig. När man läser i Bibeln ser man dock hur Gud uppmanar oss till kärlek och inre frid.

Hanif tänker att vi som kristna bär ett stort ansvar att berätta om hoppet för de människor vi möter i vår vardag. Att vi genom att bjuda in människor till våra hem och kyrkans gemenskap kan bli del av att skapa en fredligare värld.

Be för era fiender

– Att vi i vår tro uppmanas att be för våra fiender är också fredsskapande, säger Hanif.

– Att Bibeln betonar kärlek, nåd och frid, samt att vi ska älska vår nästa är jätteviktigt och en stor skillnad gentemot hur jag växte upp. Gud har redan offrat sig för oss, det är det viktigaste att komma ihåg och visar på stor fred. Vi behöver inte motprestera.

Han avslutar vårt samtal med en uppmaning:

– Vi behöver fortsätta be för Afghanistan och andra muslimska länder. Vi behöver be om väckelse så att alla människor där kan få uppleva Guds frid och fred. Det finns hopp. För några år sedan flydde jag på grund av en tro jag inte visste något om och idag sitter jag här och berättar
om Gud.