Anna-Maria: ”Den ömsesidiga bönen”

På besök i Itaporanga, Brasilien. Sverige i fokus.

”När jag reser runt i Latinamerika slår det mig väldigt ofta att i de gudstjänstlokaler jag besöker finns en svensk flagga. När jag frågar varför så brukar de säga att det är en påminnelse att be för Sverige som land och oss i EFK.” Det skriver Anna-Maria Jonsson, regionledare för EFKs arbete i Latinamerika och Iberiska halvön, i den här reflektionen.

”Så klart är våra partner medvetna om den situation som finns i Sverige där kyrkorna blir färre och sekularisering går fram. Jag tror ofta att vi tror att det är VI som ber för missionsländerna men sanningen är den att vi finns väldigt ofta med i deras böner också.

Detta slog mig förra söndagen när jag var runt i församlingar med en grupp peruaner som var på besök från vår samarbetskyrka MASUR. När gudstjänsten i Mariestad började gå mot sitt slut och peruanerna hade berättat om den verksamhet de finns involverade i inbjöd pastorn i församlingen till förbön för dem. Det var en fin stund och betydde oerhört mycket för våra gäster. Efter gudstjänsten berättade pastorn för dem om församlingens arbete, visioner och längtan och då var det peruanernas tur att be för församlingen i Mariestad och välsigna dem.

Vilken jämlik och ömsesidig gåva bönen är. Det spelar ingen roll hur mycket resurser eller kompetens man har, var man bor eller hur vardagen ser ut. Ingångsvärdet i bönen är detsamma. Det finns inga hierarkier och storleken på gåvan är lika stor från båda parter. Det är ett tecken på att vi hör samman som syskon och en del av den världsvida kyrkan. Jag blev så uppmuntrad av detta och tänker vilken rikedom vi har i vår missionsrörelse.”

/Anna-Maria Jonsson, regionledare för EFKs arbete i Latinamerika och Iberiska halvön

Denna text publicerades även i nyhetsbrevet Utblick från EFKs internationella arbete. Prenumerera på Utblick så får du berättelser som denna en gång i månaden - direkt i din inkorg! Öppnas i nytt fönster.