Anneli: Våra afghanska medarbetare står kvar, rustade för uppgiften

Mycket har hänt sedan Anneli Nilsson arbetade i Afghanistan för 20 år sedan. Behoven är fortsatt stora och resurserna små, men genom långa och goda relationer når vi förändring. Och i sorgen över hur landet nu drabbas av ännu en svår utmaning finns också ett glädjeämne. När all utländsk personal tvingats lämna mitt i coronakrisen står våra afghanska medarbetare kvar, redo och rustade för uppgiften.

"Att komma tillbaka till Asien efter många år i Sverige ger perspektiv. Med Afghanistan som arbetsfält men i en annorlunda roll än när vi bodde där på 90-talet, är kärleken till landet och folket lika stark. En av de största utmaningarna i vårt arbete då som nu är känslan av otillräcklighet. Behoven är enorma och resurserna små. Men med blicken i backspegeln grundas förändring i relationer och goda strategier. I de många koppar sött te på afghanska mattor i avlägsna byar och i maktens korridorer. Där lyssna är viktigare än att tala och ödmjukhet inför erfarenheter och behov öppnar upp för ny kunskap.

När jag ser tillbaka på det hav av tid som passerat i dessa två decennier rymmer det många utmaningar och också lidande. Kanske just därför har relationer fördjupats och tillit byggts. Trots frånvaro av mänsklig trygghet och stabilitet har man jobbat målmedvetet och långsiktigt med att utbilda och ge kunskap som består.

När all utländsk personal nu tvingats lämna mitt i coronakrisen står våra afghanska medarbetare kvar, kunniga och rustade inför uppgiften. Då är det naturligt för den lokala regeringen i Herat att samarbeta och söka stöd av dem i det förebyggande arbetet. Under de senaste veckorna har teamet producerat informationsmaterial och gjort radioprogram. Man har också medverkat i tv-shower om sätt att hantera stress och oro mitt i krisen, haft kurser för sjukvårdspersonal samt förser sjukvården med skyddsutrustning som är en bristvara.

Mitt i sorgen över hur Afghanistan drabbats av ännu en svår utmaning gläds jag över det goda arbete som sprider ringar på vattnet och ger hopp om en Gud som finns med i allt. Jag gläds också över alla människor som arbetat, offrat och bett för Afghanistan under lång tid. Ge inte upp! Tillsammans kan vi gå långt, ensamma orkar vi inte länge."

EFKs medarbetare Anneli Nilsson.

Denna text är hämtad ur nyhetsbrevet Utblick från EFKs internationella arbete. Prenumera på Utblick så får du berättelser som denna en gång i månaden - direkt i din inkorg!öppnas i nytt fönster