De belönas med medalj från presidenten i Centralafrikanska republiken

De mångåriga missionärerna Irma och Göran Janzon får utmärkelse av presidenten i Centralafrikanska republiken.

- Vi känner oss mest lite generade, men ser det som att vi får representera flera generationer av missionärer som gett sitt hjärta till människor i världens fattigaste land.

Det säger Irma och Göran Janzon om den utmärkelse som de fått från presidenten i Centralafrikanska republiken (CAR), för sin insats för landets välfärd.

Beskedet landade hemma i Stora Mellösa som en fullkomlig överraskning för några veckor sedan.

- Vi ringde till våra vänner i CAR och frågade vad i all världen det här var för något, skrattar Irma.

Symphorien Bouassi som är ledare i EFKs partnerkyrka EEB kunde berätta att det var EEB som låg bakom nomineringen som ledde fram till presidentens beslut. Utmärkelsen är riktad till paret Janzon, men också till EFK i stort för alla insatser som vi tillsammans gjort under så många år – och fortfarande gör – för landets välfärd.

Det sistnämnda är något som Irma och Göran gärna vill understryka.

- Vi delar ju det här med alla våra missionärskollegor – levande och döda – och med alla församlingar och ledare som har stått bakom arbetet i bön och givande genom alla dessa år.

Irma menar att detta erkännande är något som vi alla i EFK kan känna stolthet över och ett bevis på att missionsarbete kan göra verklig skillnad i ett land.

Stort engagemang i nästan 100 år

Sedan 1923, då modersamfundet Örebromissionen etablerade en missionsstation i den del av Centralafrika som idag är Centralafrikanska republiken, har EFKs engagemang i landet varit stort och ihärdigt. Ett stort antal missionärer har sänts från Sverige och samfundet EEB och dess sociala organisation ADIH har vuxit fram och är idag viktiga partnerorganisationer till EFK.

Det är svårt att med ord beskriva betydelsen som missionen haft för kyrkan och för landet i stort, men EEBs nominering av Irma och Göran säger kanske något om hur viktigt samarbetet och stödet har varit. I ett land där staten inte själv har möjlighet att svara upp mot befolkningens grundläggande behov mer än till dels, har kyrkans roll blivit avgörande för att möta behov när det gäller såväl utbildning, hälsa och fattigdomsbekämpning som andlig utveckling.

Därför driver EEB och ADIH bland annat grundskolor, teologisk utbildning, sjuksköterskeutbildning, sjukhus, kliniker, projekt för mänskliga rättigheter, kvinnoskolor, mikrokreditsprojekt och mycket mer. Vi i EFK stödjer även den evangeliska teologiska fakulteten FATEB som utbildar teologer för en stor del av fransktalande Afrika. En del ledare inom EEB har sin högre utbildning därifrån. Undervisningen började 1977 och fram till idag har omkring tusen kristna ledare utbildats, vilka nu tjänstgör i ledarskap i en mängd olika områden.

För att allt detta ska kunna genomföras behövs väl fungerande organisationer, och det är kanske här som Irma och Görans personliga engagemang har gjort störst avtryck. Med deras gåvor har vi i EFK nämligen gjort stora insatser för att hjälpa kyrkan att förbättra sitt administrativa arbete och stödja den i ekonomisk styrning, utbildning, ledarskap och organisationsutveckling.

Ett land utsatt av konflikt och krig

För den som funnits med i EFK-sammanhang en lång tid är landet med stor sannolikhet bekant, tack vare den missionshistoria som vi är en del av. Landet är dock för det mesta helt i medieskugga här i Sverige. Om det nämns är det nästan alltid i stora svarta krisrubriker. Och CAR kan utan tvekan beskrivas som ett av världens absolut mest utsatta länder. I de flesta internationella rankningar över välfärd hamnar landet alldeles i botten.

Vilka är de största utmaningarna för EFKs partnerorganisationer just nu?

- Att verka för fred, försoning och rättvisa, konstaterar Irma.

Landet har utsatts för statskupper, våldsamma konflikter och inbördeskrig ett flertal gånger genom åren. Krigsår har följts av lugna perioder då landets befolkning kunnat andas ut, men efter en tid har konflikterna trappats upp på nytt. Återkommande krig och konflikter gör en långsiktig utveckling svår att upprätthålla, då det man bygger upp raseras när krisen kommer.

- Hade det inte varit för konflikter och inbördeskrig hade många människor fått gå i skola, lära sig läsa, starta företag… Situationen hade varit helt annorlunda för så många människor, poängterar Irma.

Med den historien kan det vara nära till hands att fastna i modlöshet över att situationen aldrig kommer att förbättras. Men mitt i detta har Irma och Göran – och många missionärer före och efter dem – troget funnits med, axel mot axel med de centralafrikanska syskonen.

- Vi måste vara som myrorna. Om någon förstör stacken så bygger man bara upp den igen, och hela tiden bättre än sist. Vi hoppas och ber att landet ska komma ur den här situationen, säger Irma och fortsätter:

- Men nu när det är som det är måste vi hjälpa till med återuppbyggnad. Det är ju våra syskon det handlar om.

Vad gäller de sociala insatserna som ADIH arbetar med finns fortfarande enorma utmaningar. Både inom hälso- och sjukvård, skolgång för barn och läs- och skrivkurser för vuxna. Irma nämner också arbetet med mikrokrediter och småföretag som lyfter många människor ur fattigdom.

- Människor måste kunna tjäna sina egna pengar, så att de kan betala för sin skolgång och sjukvård, offra i församlingen eller köpa en billig motorcykel för att lättare kunna ta sig runt, betonar Irma.

Nu finns också ett nystartat arbete inom kaffeodling.

I sydvästra delen av CAR finns nämligen ca 1700 småbönder med 955 ton osålt kaffe (2019). Kaffepriset har sjunkit drastiskt. Tidigare såldes kaffet till förädlare i Kamerun, men sedan Arabica-kaffet blev modernt har intresset för CARs Robusta-kaffe minskat rejält. Det har fått odlarna att tillsammans med ADIH påbörja arbetet för att själva producera kaffet och sälja inom sitt eget land. Maskiner har köpts in, förpackningar har tillverkats och man har fått alla nödvändiga tillstånd från landets myndigheter, så snart är arbetet redo att sjösättas.

Tålmodiga och trofasta

Engagemanget för CAR har varit en stor del av Irma och Görans gemensamma liv. Görans bana inleddes redan som 25-åring, när han blev rektor för en teologisk skola i staden Carnot. Sedan paret gifte sig har de både tillsammans och var för sig gjort kortare och längre arbetsperioder och besök i landet och har byggt starka relationer med många församlingsledare, medlemmar och studenter genom åren.

Vad är det som gör att ni har behållit kärleken till landet i alla dessa år?

Svaret kommer lika snabbt som självklart.

- Ja, det är ju människorna. Deras tålighet och förmåga att finna glädje och tacksamhet mitt i de svåra situationerna de möter. Visst kan folk vara arga på politiska eller ekonomiska orättvisor, men de behåller en slags grundläggande tålmodighet, säger Irma.

Här finns många lärdomar att dra för bekväma västerlänningar – inte minst i relationen med Gud.

- Människors glädje och tacksamhet är förankrad i tron och tron skadas inte av att de yttre omständigheterna är fruktansvärda. Tron är inte beroende av det, menar Göran.

Engagemanget fortsätter

I början av nästa år planerar Irma och Göran att resa till CAR för olika uppdrag och för att träffa sina vänner och kollegor – och ta emot medaljen från landets president. Men utmärkelsen markerar på intet sätt en avslutning på parets engagemang. Göran finns med i det CAR-resursteam som ansvarar för EFKs gemensamma arbete i landet Öppnas i nytt fönster.. Medlemmarna i resursteamet reser regelbundet till CAR att följa upp och stödja i de många projekt som EFK stödjer EEB med. Varje år samlar EFKs församlingar och givare in ca 3 miljoner i projekt och resursstöd till arbetet i CAR. Irma är engagerad i CAR-nätverket där många tidigare missionärer finns med. Nätverket samlar in pengar till flera viktiga insatser och har ett betydande arbete tillsammans med EFKs partner.

Deras hjärtan började brinna för världens fattigaste land för nära femtio år sedan och lågan brinner oförtrutet vidare.