”Framgång är Guds sak, min sak är trohet och lydnad”

I en resultatfokuserad värld kan frustration över en mager skörd göra att man lätt börja tvivla på ifall det man gör är rätt. Men Guds klocka är en annan än vår. Två av EFKs medarbetare berättar om pionjärt arbete i en av Sydostasiens megastäder, och hur de fokuserar på att bygga relationer.

Text: Anna Mendelsson

Över ett av de nu invanda digitala verktygen, ses vi för intervjun. I detta fall är det nödvändigt inte för att hålla distans utan på grund av distansen. Från en megastad i Sydostasien ska två av EFKs medarbetare berätta om sitt arbete bland muslimer där, sedan ungefär tio år tillbaka. Av säkerhetsskäl kan deras namn inte skrivas ut.

– Det var inte självklart att vi skulle hit till en början, men redan då låg muslimer på våra hjärtan. Här tillhör majoriteten en annan religion, men knappt sex miljoner av befolkningen är muslimer där bara runt tvåhundra har kommit till tro. Kristna församlingar här har liten förståelse för varför man ska nå dessa, ofta kopplat till mediebilden av muslimer.

Att vara muslim innefattar hela livet – maten, skolan, sättet att konsumera och så vidare. Men majoritetskulturen i landet är inte muslimsk. De många frestelserna gör att många muslimer håller sig för sig själva i mindre kommuniteter, vilket gör dem isolerade och i slutändan misstänksamma mot omvärlden.

Gud har all tid i världen

Att nå ut till fokusgruppen beskriver de som en brottningskamp. Under åren har de haft flera olika projekt, men resultaten att se människor komma till tro har varit magra.

– För dessa människor är omvändelse till Jesus en omöjlig tanke att ens tänka. Jag träffade en kvinna en gång som jag berättade om Jesus för och hon tyckte det var fantastiskt, men menade att det skulle vara omöjligt för henne att följa Jesus. Att hennes öde är att följa Muhammed och att den kristna tron är till för andra människor.

Medarbetarna beskriver längtan i att få se människor komma till tro, men också hur viktigt det är att inte forcera fram snabba resultat.

– Man kan inte gå förbi den helige Ande. Gud har ju all tid i världen, det är vi som är fast i tiden och begränsade. Människorna måste själva komma till slutsaten att de vill omvända sig, annars försvinner de på en gång. Men när de säger ett ja är det verkligen så.

– Vi behöver se till de där små, små framstegen. Ur vårt perspektiv små, men kanske stora i Guds ögon.
Framgång är Guds sak. Min sak är trohet och lydnad.

Vänder sig till studenter

Nu satsar de på att bygga relationer och vandra tillsammans med människorna.

– De senaste åren har fokus legat på att lära känna studenter. De har lämnat sina hemmamiljöer och familjer, och har en större öppenhet att lyssna.

Människorna i landet har ett behov av att lära sig engelska. Därför har de bland annat satsat på ett learningcenter. Där drömmer de om att kunna bjuda in till mer tydligt kristna aktiviteter såsom alpha för muslimer och att ha en bokklubb med bibelläsning och bön tillsammans.

– Vi har ett nätverk med cirka tvåhundra personer som visat ett intresse för detta. De har hört evangeliet många gånger nu så vi vill ge dem en plats att ännu tydligare hantera frågorna kring kristen tro. I förlängningen tänker vi husförsamlingar.

Digitala lösningar för att nå människor på nya sätt

Det välbekanta begreppet ”ställa om” har visserligen betytt samma för medarbetarna som för övriga världen. Till exempel har möjligheterna att möta människor fysiskt i samband med lockdown begränsats rejält. Men det har också inneburit att tänka om kring hur man når ut till människor.

– Vi är med i direktmötet med ungdomar och andra runt omkring där vi arbetar. Men vi har även börjat
vända blicken åt sociala medier. Förr var det radiomission, idag når man människor på andra sätt. Vi håller på att bygga upp en digital plattform med innehåll som är lokalt, alltså inte att importera material utifrån och översätta utan skapa sådant de kan känna igen sig i. Exempelvis fem-minutersklipp med vittnesbörd från människor som kommit till tro.