"Iman": Där är du din lögnare och förrädare!”
“Där är du din lögnare och förrädare!” skrek hennes mamma. "Hur vågar du? Må Gud som ser allt straffa dig”. Iman mötte Jesus i en dröm, men är sedan dess förskjuten av sin egen familj. Läs hennes berättelse, berättad för en av EFKs missionärer i Mellanöstern. Av säkerhetsskäl är alla uppgifter som kan kopplas till landet, omständigheterna, personerna och EFKs missionär utelämnade.
Jag brukade undervisa i vår religion på en skola där jag bor. Jag älskade att få barnen att lära sig delar av vår bok utantill. Jag tyckte det var så vackert att höra dem rabbla vers efter vers som vittnade om Allahs storhet och makt. Men att eleverna inte förstod vad de rabblade upp var mindre viktigt, bara det lät vackert och högtidligt. Allah, som är högre och bortom allt, han är värd det vackraste vi har. Men att förstå det vi läser om honom för att lära känna och komma nära honom det var inget jag vågade förvänta mig eller ens tänka.
Jag kommer från en brusten familj. Kärlek, vänlighet och respekt var det inte gott om under min uppväxt. Snarare kränkning, avundsjuka och bitterhet som gjorde att mitt inre törstade av kärlek och värme. Under tonåren växte en gnagande känsla av inre oro och tomhet och jag blev alltmer medveten om att jag hoppades och längtade efter något som kunde mätta och beröra på djupet. Jag försökte bli mer överlåten till Allah, och jag tänkte att om jag utbildar mig till lärare för att undervisa om honom så kanske det skulle ställa till rätta den inre tumult jag kände.
Ett möte med en kristen
En eftermiddag gick jag för att besöka en vän från mina skolår och som bodde i andra sidan av stan. Jag blev förvånad när jag kom in i rummet och fick se, inte bara hennes syskon och kusiner som jag känner sedan tidigare, utan också en utländsk tjej som min vän tydligen hade träffat och bjudit hem. Vi var alla nyfikna på utlänningen och vi frågade frågor om hennes land och vad som fört henne hit. Från första stunden visste jag att hon bar på något som jag saknade. Den värme och kärlek som hon utstrålade hade jag aldrig upplevt. Någon frågade om hon var kristen eller muslim. “Jag är en efterföljare av Jesus” sa hon, och med ens visste jag av någon anledning att Jesus hade något att göra med det jag sett hos henne. Jag ville fråga mer, men de andra i rummet började göra sig löjliga över de kristna, hur de har förfalskat sin bok och hur de tror på tre gudar, så jag vågade inte yttra mig. Men när jag under de kommande veckorna inte kunde komma till ro önskade jag att jag hade trotsat min rädsla för vad de andra skulle ha sagt, och tagit reda på mera. Och min inre hunger bara växte.
Möter Jesus i en dröm
En tid senare hade jag en natt en dröm. I drömmen kom jag in i ett rum där det stod ett stort uppdukat bok med de allra godaste rätter. I änden på bordet stod det en man klädd i vit dräkt med utsträckta händer som att han bjöd mig till bords. “Kom och ät, jag är den som mättar” sa han. Jag anade att det var Messias, men jag var inte säker. Men jag kände mig dragen till honom och ville veta mer. Jag visste att det jobbade en kristen man i en av affärerna i stan där jag brukade handla. Trots att det går emot alla våra kulturella värderingar att börja prata med en främmande man så tog jag en dag modet till fånga och gick och frågade honom rakt på sak. “Kan du berätta för mig vem Jesus är?” Mannen blev givetvis överlumpad, men sa efter ett tag att han och hans fru skulle gärna bjuda hem mig så vi kunde sitta ned och prata. Redan veckan därpå satt jag i soffan i deras vardagsrum och de började trevande berätta för mig om Jesus och vad han gjort för oss. Det första besöket hos den välkomnande familjen ledde till många flera. Och det var hemma hos dem jag äntligen fann det jag längtat efter och jag visste att jag inget hellre ville än att börja följa Jesus och lära känna honom mer. “Men du måste förstå att det kan vara kostsamt, och till och med en fara för ditt liv” varnade mannen från affären.
Inte längre värd att räknas som dotter
Det var inte långt därefter som utmaningarna började komma. Jag hade självmant valt att lämna mitt jobb, jag kunde inte fortsätta att lära ut det som jag nu insåg var lögn. Men det innebar att jag inte längre kunde försörja mig. Men det som var svårast var det som hände i min familj. Min mamma och jag hade aldrig haft en riktigt bra relation, men det blev värre och värre. Jag hade inte berättat något om min nyfunna tro än, men det var som att hon visste och det gjorde henne uppretad. Det var som att hon inte tålde att vara i samma rum som mig. En kväll kom min syster in på mitt rum när jag satt och läste i Bibeln som jag annars höll noga undangömd. Hon blev alldeles förfärad, men jag han stoppa henne innan hon störtade ut ur rummet för att skvallra för mamma. Jag fick henne till att lova att inte berätta för någon, utan det ville jag göra själv när jag var redo för det. Det löftet höll hon i två dagar.
En kväll kom jag hem och jag hade knappt kommit innanför dörren innan mamma kom rusande och grep tag i min arm och drog in mig i vardagsrummet där resten av familjen satt. “Där är du din lögnare och förrädare!” skrek hon. "Hur vågar du? Må Gud som ser allt straffa dig” Det var mycket annat hon sa som mitt minne har förträngt. Till slut tog hon av sig sin toffel och slog mig över huvudet som är en av den värsta förolämpningarna man kan utsättas för. Det var tydligt att jag hade bringat skam över familjen och var inte längre värd att räknas som en dotter.
En oviss framtid
Den kvällen flydde jag hem till min moster som bor utanför stan. Hon och hennes man har alltid varit så vänliga mot mig. De tog emot mig även fast de till en början inte kände till anledningen till min flykt. Det har jag berättat efteråt. Snarare än att bli upprörda och kalla mig avfälling har de uttryckt beundran och nyfikenhet över det jag berättat. Min moster har delat med mig om svårigheter hon gått igenom och har låtit mig be för henne i Jesu namn att han ska möta henne i hennes smärta.
Som det är nu vet jag inte hur det kommer se ut framöver. Jag vet att jag funnit det som ingenting i det här livet kan ersätta, så vad som än händer och vill jag aldrig vända om till det som var. Jag längtar efter att få se min familj återupprättas. Jag vet att det är bara Jesus som kan hela våra relationer. Men än så länge är de förblindade och kan inte se. Men jag ber om en öppning till att få komma tillbaka till min familj och att Jesus ska använda mig till att förmedla det jag har upplevt för att de ska få komma in i ljuset.
