Lisa: En konung som möter oss i ögonhöjd

Människorna flockas. Det är varmt i luften, dammet yr och förväntan känns i varje ansiktsdrag. Blickarna som möts. Vem är han som kommer, vad ska han säga, vad ska han göra? Någon tränger sig fram beslutsam om att inte missa honom.

Och så plötsligt kommer han.

Den här texten publicerades först i EFKs tidning Direkt Öppnas i nytt fönster.. Text: Lisa Fredlund Foto: Kristina Sandin

Han rider på en åsna, folket ser honom på långt håll. Ett mummel stiger genom folkhopen. Men ju närmre han kommer desto mindre mummel. Nu kan de inte hejda sig. Någon börjar ropa: ”Hosianna!
Hosianna!” Vi ser kanske framför oss en änglakör, men icke. Detta är en kör av vanliga människor som du och jag, som förstått att här sker något de inte vill missa för allt i världen.

Så nu ropar de rakt ut! ”Hosianna, Hosianna, välsignad är han som kommer i Herrens namn.” Hosianna, hyllningsordet med innebörden av ”rädda oss!” eller ”kom med hjälp”! Framför deras ögon uppfylls
profeten Sakarjas ord, om att han kommer att rida in på ett lastdjur. Han är ingen vanlig kung, utan en kung i ögonhöjd. En kung som kommer till mänskligheten underifrån. Ett lastdjur, det vill säga en
åsna. Då sitter man ungefär som på en ponny. I ögonhöjd.

”Du är kung”, ropar någon rakt ut! ”Du är kung!”

Röster från alla håll, svetten, förväntan, dammet, bladen, och allt som yr runt honom. Några tar till och med av sig sina mantlar, sin värdighet, och lägger ned på marken. Och där mitt i allt är han – Jesus. Hans blick, hans ansikte, hans rörelsemönster. Ljus, värme, hopp och frihet.

Har vi mod att ropa rakt ut?

Bara en gång i livet har jag sprungit efter någon. Det var efter min man någon månad innan det blev vi. Väldigt sällan och väldigt få av oss har trängt oss fram i folksamlingar eller sprungit efter någon. Möjligen att vi sprungit till bussen nån gång. Rusa efter någon gör man inte helt enkelt, det är under vår värdighet. Vi står i kö, står på led, väntar på vår tur. Vi vill inte dra uppmärksamhet till oss. Men tänk om vi är så måna i all vår redighet att inte dra någon uppmärksamhet till oss att vi missar honom. Att vi missar att hålla ut vårt hjärta framför Jesus. Att vi missar honom när han rider in.

Det är så mycket i den här tiden som kan få hjärtat att hårdna. Det är så många starka krafter som vill hindra oss från att hänge oss, hindra oss att frångå det distanserade mönstret, hindra oss att bli
involverade på riktigt.

Något med de där människorna i folkhopen runt Jesus griper tag i mig. Deras angelägenhet. Deras omedelbara mod. Har vi mod att klä av vår värdighet, vår präktighet och vår yta, när han kommer ridande. Har vi mod att ropa rakt ut? ”Jesus du är kung! Här är jag, förbarma dig över mig!” Har vi mod att hålla hjärtat mjukt?

Den här julen ska jag tränga mig fram

Jag tänker att den här julen ska jag inte gå vilse bland alla granar, tomtar, skinkor, listor och shoppingstråk. Jag ska genom julmarknaderna, mataffärerna och paketutlämningarna, tränga mig fram till Herren och ropa ut ” du är kung! Jesus, du är kung! Förbarma dig över den här världen”. Jag ska inte hålla något tillbaka utan ha mod att ge mig hän. Till en Gud som möter mig i ögonhöjd.

Ej kommer han med härar
och ej med ståt och prakt,
dock ondskan han förfärar
i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider,
och segrar när han lider.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn!

(Bereden väg för Herran)

Vi läser från Matt 21:1-9

Intåget i Jerusalem

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: »Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl
bredvid sig. Ta dem och led hit dem.

Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.«

Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas:

Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.

Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem.

De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.

Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen.

Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade:

»Hosianna
Davids son!
Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden!«

När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: »Vem är han?«

Och folket svarade: »Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.«