Otto i Nepal: Vi erbjuder något annat än andra sjukhus
%20kopiera.webp)
Azad är nyanställd på medicintekniska avdelningen där Otto Ardeby arbetar. Här gör Azad (med Joseph i förgrunden) en felsökning på sprutpump
Nyligen var jag på arbetsmarknadsministeriet i Katmandu, som del av den årliga visumförnyelsen. En intressant och ganska trevlig tillställning. En tjänsteman ställer frågor som ”Vad gör en medicinteknisk ingenjör?” och ”Får du pengar från den svenska regeringen?”.
Här ger Otto Ardeby, EFKs missionär i Nepal, en reflektion från arbetet på missionssjukhuset i Tansen, Nepal.
Det var tredje gången nu och varje gång har jag fått berätta varför jag är här: för att jag tycker om Nepal och mina kollegor och för att få se sjukhuset i Tansen fortsätta utvecklas. Ungefär så. En fin årlig sammanfattning.
Vårt sjukhus har drygt 400 anställda och att rekrytera är sällan enkelt. Förutom att vi ligger långt från Katmandu och att ”alla” unga nepaleser söker sig utomlands så har vi riktlinjer som motverkar ”extrainkomster”. Men ofta hör vi om kvalitet, integritet och bemötande som är annorlunda än på andra sjukhus.
Förra sommaren utlyste vi en tjänst till medicintekniska avdelningen. En sökte: Azad, 28 år, från en muslimsk familj i Birgunj, 15 timmars bussresa från Tansen. Han hade just avslutat en tvåårig utbildning i Katmandu och blev en av de unga nepaleser som jag försöker lära något viktigt om medicinsk teknik och livet. Efter att vi vandrat tillsammans tänker jag att jag varit med och förändrat Nepal lite grann. Och Nepal mig.
/Otto Ardeby, EFKs missionär i Tansen, Nepal

Azad handleder sjukhusets holländske student Guus som är här under 8 veckor som del av sina masterstudier.
Denna text publicerades även i nyhetsbrevet Utblick från EFKs internationella arbete. Prenumera på Utblick så får du berättelser som denna en gång i månaden - direkt i din inkorg! Öppnas i nytt fönster.