Vad jag möter mitt i sårbarheten - en reflektion från flyktingkrisen i Pacaraima

"Jag befinner mig i en av världens kriser, på gränsen mellan Venezuela och Brasilien. Här flyr cirka 300-500 människor per dag från sitt hemland för att regeringen tappat kontrollen över ekonomin. Inflationen och korruptionen är så höga att människor inte kan leva kvar i sitt land och svälter. På plats i Brasilien finns en församling som försöker hjälpa människor på flykt." Anna-Maria Jonsson, regionledare för EFKs arbete i Latinamerika, tar oss med i flyktingkrisen i Pacaraima och till församlingen som ger hopp mitt i allt.

"Församlingen tar emot människor i sina lokaler och låter dem husera här under tiden som de förbereder sig för flytt till andra delar av Brasilien. Det är mycket enkelt och människor finner sig i det med en längtan till ett bättre liv någon annanstans.

Under dagarna som jag varit här har flera saker slagit mig. Saker som jag tar med mig som lärdomar:

1. Solidarietet är viktigt. Kommer man med något så delas det ut till alla så alla tar del av gåvorna. Kom ihåg, det är människor med mycket små resurser och att behålla något för sig själv i detta läge kan knappast kritiseras. Det är vackert!

2. Relationer går före saker. Man bryr sig om varandra, man talar om varandra som en familj, man avlastar varandras bördor, man hjälper varandra i nöden.

3. För oss som är på besök är empati så viktigt, att sätta sig in i människor verklighet och agera efter det. Hur skulle du vilja bli bemött om detta var ditt liv? Vi upptäckte att mitt i gassande värmen (35-40 grader) fanns det en enda fläkt i kyrkan och vi beslöt oss för att åka och köpa fler. Inte för att det förändrar dessa människors liv men just för den här stunden ger det lite värdighet för dem.

4. Ömsesidighet är svårt att tänka på när man har så mycket, alldeles för mycket, medan de har inget. Men när Sofia, 10 år, kommer med en frukt och vill dela med sig då behöver jag, hur motigt jag än känner det, ta emot frukten, för det visar på att det hon har att erbjuda mig är värt något för mig vilket stärker henne.

/Anna-Maria Jonsson, regionledare för EFKs arbete i Latinamerika och Iberiska halvön