Carolina samordnar flyktingmottagandet på Östgötagården: "En av de äldre kvinnorna har blivit min sons extramormor"

De senaste veckorna har nästan 150 personer på flykt från kriget i Ukraina kommit med EFK-bussar till Sverige. Öppnas i nytt fönster. EFK-församlingar i hela Sverige mobiliserar och ställer upp med boende, gåvor och annat som behövs. Gensvaret är enormt. Carolina Johansson, medlem i Brokyrkan Rimforsa, är samordnare för flyktingmottagandet på Östgötagården, en av de platser som tagit emot människor som kommit med bussarna.

– Det finns en fantastiskt stor villighet att hjälpa till och stötta, säger hon. 

Vad händer hos er?

– Vi har sedan söndagen 20 mars 15 personer på flykt från Ukraina på plats på Östgötagården i Rimforsa. Därutöver är det några av medlemmarna från Brokyrkan i Rimforsa som öppnat sina hem dit flyktingar har kommit eller antagligen kommer att komma. De på Östgötagården har funnit sig tillrätta. Vi har haft personer på plats några timmar varje kväll för att se hur de har det, lämna information mm. Det har också varit med någon som kan översätta till och från ukrainska eller ryska. De har haft mycket frågor och är ivriga att komma i sysselsättning och till skola. De vill gärna lära sig svenska och engelska. Vi har ett par ansökningar till Migrationsverket kvar, men är snart klara. De som är i ålder för grundskola ska till sina skolor nästa vecka för att hälsa på eller börja skolan. Det som händer nu är framför allt planering framåt och att vi försöker tänka på vilket sätt vi bäst kan stötta dem framöver.

Hur har uppslutningen sett ut?

– Det finns en fantastiskt stor villighet att hjälpa till och stötta. Vi har fått hygienartiklar av vår ICA-butik, pizzor till första kvällen av pizzerian, mat via mathjälpen i Linköping och från Liljeholmens folkhögskola. Fotbollslaget Rimforsa IF samlar in träningskläder och skor till en av ungdomarna som ska börja spela med dem. Personer från församlingen och andra i samhället har ställt upp med tid och hört av sig för att de vill skänka saker eller hjälpa till att tolka. Utan tolkarna hade vi inte klarat det! Östgötamissionen och andra EFK-församlingar i Östergötland har bidragit med pengar. Sammantaget alltså en mycket god uppslutning! Vi har behövt lite tid för att se hur vi ska organisera det och vilken hjälp som behövs. Vi kommer att samla in kläder de är i behov på söndag 27 mars och får se hur uppslutningen till det är.

Vilka möter ni?

– De som bor hos oss är i blandade åldrar och från olika platser i Ukraina. De är väldigt framåt och driftiga och vi har ofta roligt tillsammans. De är oroliga att de inte ska få plats på flygplanet hem, för de får så mycket mat att de kommer ha för breda rumpor säger de. :) En av de äldre kvinnorna har blivit min fyra månader gamla sons extramormor nu när jag behövt sitta mycket tid i samtal eller vid datorn. Hon leker och vyssjar och han somnar i hennes famn.

De har såklart olika behov och berättelser. Vad jag vet har alla någon familjemedlem kvar i Ukraina som inte kunnat åka med. En kvinna är hos oss med sin snart 17-årige son. Hennes två äldre söner, som är över 18, är kvar i Ukraina. Hon är lärare, Första kvällen visade hon sin nyckelknippa för mig. Hon tog upp första nyckeln och sa ”Till mitt hus - borta”. Den andra nyckeln: ”Till min bil - borta”. Ytterligare några nycklar: ”Till mitt jobb, till skolan - borta”

Fyra månader gamla Gunnar tas om hand av sin ukrainska "extramormor" Liydmyla när mamma Carolina behöver tillbringa mycket tid i telefon och vid datorn.

Vad har ni för behov nu?

- Till viss del ekonomiska behov, då vi stöttar med en liten peng innan migrationsverkets ersättning kommit igång. Vi har fått in en del, men kan komma att behöva mer beroende hur lång tid det tar för ansökan att gå igenom. Nu är det mycket kring att få igång skola och hitta någon typ av sysselsättning som får deras tid att gå. Framöver tror jag behoven främst kommer vara att hitta sammanhang och vänner. Det är inget jag är orolig för då jag sedan tidigare vet att det finns många som gärna träffar nya människor här och som bjuder in och hem till olika saker. Den största svårigheten är språklig, men även det hittar vi lösningar på.

Vi fick kort tid att förbereda oss på att ta emot personerna och det jag tycker varit svårast är att veta hur man ska organisera och styra upp kring alla de som vill hjälpa till på olika vis. Framför allt för att få det på ett vis som gör att de boende får behålla den integritet och självbestämmanderätt som är möjlig.

Mer om EFK-bussarna och flyktingmottagandet från Ukraina