Timmersdala frikyrkoförsamling öppnar upp för ukrainska flyktingar

De senaste veckorna har närmare 200 personer på flykt från kriget i Ukraina kommit med EFK-bussar till Sverige. Öppnas i nytt fönster. EFK-församlingar i hela Sverige mobiliserar och ställer upp med boende, gåvor och annat som behövs. Gensvaret är enormt. Mattias Engström, pastor i Timmersdala frikyrkoförsamling, en av de platser som tagit emot människor på flykt.

– Det har varit en glädje att se hur alla i församlingen men också i samhället har hjälpt till för att vi skulle hinna fixa möbler och sängkläder osv, berättar han.

Vad händer hos er?

– Vi längtar som kyrka efter att vara en gemenskap som på ett tydligt sätt i handling får visa Guds omsorg och kärlek. I anslutning till kyrkan ligger ett hus som vi äger, gula villan. Under en tid har det inte varit någon permanent hyresgäst utan vi har funderat lite på hur vi ska gå vidare med fastigheten. Eftersom den processen, med tanke på pandemin, har dragit ut på tiden har vi valt att ställa huset till förfogande för de som behöver någonstans att bo under en kortare tid. När kriget i Ukraina blev en verklighet var det inte ett svårt beslut att ta att ställa huset till förfogande.

Hur har uppslutningen sett ut?

– Det gick väldigt fort från det att vi fick veta att det var på gång med EFK-bussarna till dess att vi skulle hämta dem på Hjälmargården; ett par dagar. Det har varit en glädje att se hur alla i församlingen men också i samhället har hjälpt till för att vi skulle hinna fixa möbler, sängkläder, transport osv. Tidigare erfarenheter har också visat att det är klokt att dela upp ansvaret i sådana här situationer. Det har också gjort att det blivit enklare att hjälpa på ett bra sätt. Det kan innebära att någon ansvarar för det praktiska i huset, någon läser på och hjälper till när det gäller kontakter med Migrationsverket, någon annan kan kolla vilket material som finns om man vill lära sig svenska osv.

Vilka möter ni?

– I huset bor nu fem st personer. Två familjer kan man säga, tre vuxna och två barn.

Vad har ni för behov nu?

– Just nu har vi inte så stora behov. Jag tror att det viktigaste just nu är att familjerna får landa, äta och vila och etablera någon form av vardag här. Flykten har såklart varit väldigt oviss och påfrestande på en mängd olika plan. Vi försöker på ett enkelt sätt finnas till hands och hitta mötesplatser i kyrkan där de och barnen kan få en naturlig gemenskap.