Pacaraima – en fristad för familjer på flykt
Det är få som känner till flyktingkrisen i Venezuela, trots att den är den största i modern tid i Latinamerika. 12-åriga Eliangelé och hennes familj känner dock till den mycket väl. När apelsinerna i trädgården var deras enda föda gjorde de som många andra och flydde till Brasilien.
De massiva politiska problemen som råder i Venezuela har gjort det väldigt svårt för befolkningen. Människor är utan arbete och familjer går hungriga. Som en sista desperat utväg söker sig många familjer till grannländerna, för att få ett bättre liv. För många är det en riskfylld resa som görs till fots. Varje dag korsar dussintals – eller till och med hundratals – venezuelaner den brasilianska gränsen. Familjer med barn som inte har någonstans att sova eller äta när de kommer fram.
Mat och husrum
Det var det här behovet som fick den lokala kyrkan att välkomna dessa familjer – och så föddes Barnhjälpens projekt i gränsstaden Pacaraima. Här erbjuds människor tak över huvudet, mat och stöd så att de socialt kan integreras genom workshops i portugisiska, bakning, sömnad och snickeri.
För barnen finns aktiviteter så att de kan lära sig portugisiska och integreras i samhället och de får möjlighet att vara barn i en tillvaro som i övrigt är tuff för dem. Under de senaste tre månaderna har projektet försett 106 barn, i åldrarna 3 till 12 år, med mat. Tack vare Barnhjälpen och den brasilianska armén har barnen kunnat få fem mål om dagen.
%20webb.webp)
Eliangéle (i blommigt) med sin syster, mamma och bror. Familjen tvingades att fly när situationen i Venezuela blev ohållbar och de bara hade apelsinerna i trädgården att äta.
Livnärde sig på apelsiner
I Pacaraima hittar vi Eliangelé, en 12-årig flicka som trots sin unga ålder redan varit med om svåra upplevelser. Situationen i Venezuela blev ohållbar när familjen inte längre hade något att äta och överlevde genom att äta apelsinerna som växte på deras bakgård. Mamman bestämde sig därför att med sina tre barn göra den svåra resan till den brasilianska gränsen. Att skiljas från sin pappa och farföräldrar, avbryta sina studier och göra resan var tufft för Eliangelé. Men nu börjar hon långsamt att anpassa sig till den nya kulturen och språket. Familjen är väldigt tacksam för möjligheten att få tak över huvudet, mat och skolstöd från projektet. Idag går döttrarna i skolan och mamman hjälper till i projektet. De bor i kyrkan, medan de väntar på en möjlighet att kunna arbeta och bo i en annan stad.
Det här är bara en av många berättelser från människor som får en fristad i Pacaraima.