Vecka 18, 27 april-3 maj 2020

Inget är som det brukar, men livet fortsätter

Jag har varit med i en av planeringsgrupperna inför årets kongress som skulle gått av stapeln under första maj-helgen. Nu skulle vi egentligen befinna oss i slutspurten inför kongressen, för att kunna välkomna alla människor till Fryshuset på fredag. Istället har allt kommit av sig, och vi försöker hitta nya sätt att både vara en rörelse i Sverige och lokala församlingar där vi befinner oss.

De dagar jag arbetar inne i kyrkan, som ligger mitt på Södermalm i Stockholm, går jag över Medborgarplatsen. Jag förundras över hur annorlunda och folktomt det känns trots att solens strålar värmer. Samtidigt förvånas jag över hur vanligt allt är; vuxna som sitter på uteserveringar, ungdomar som rör sig i klungor och barn som äter glass med cykelhjälmen på sned.

Inget är som det brukar, men livet fortsätter.

Vi är kallade att vara kyrka för en tid som denna. Om stockholmare visat ett svalt intresse för kyrka och kristen tro tidigare, verkar det ha ändrats. När vi håller kyrkportarna öppna mot Folkungagatan, där många människor rör sig, är det flera som släntrar in i kyrkan av nyfikenhet, behov av att prata och be eller för att få komma in i kyrkan och bara vara. Vi är också kyrka för våra medlemmar; alla barn, tonåringar och vuxna. Och vi försöker hitta vägar för att mötas och fortsätta leva lärjungaliv, när inget är som vanligt.

Tack och lov är Gud inte begränsad av social distansering, utan möter oss där vi är!

/Maria Furusand, pastor i Folkungakyrkan Stockholm

Tacka Gud för:

• allt Han gör i oss och för oss, när livet ställs på ända.

Be för:

• kongressen, som är senarelagd, och alla de viktiga beslut som ska fattas för vår rörelses framtid.
• de människor som söker sig till våra kyrkor, att de ska få möta Jesus, fyllas av hans frid och få sina liv förvandlade av honom.
• Guds ledning och kreativa idéer för hur vi kan vara kyrka i den tid vi lever nu, för barn, tonåringar och vuxna.